Från min minnesbank den 27 maj-07 skrev jag om "Springpojksåren". Nu fortsätter jag berätta om mina 10 arbetsår på Östersunds Posten.
Egentligen var jag anställd som chaffis men mitt jobb blev mera allomfattande inom företaget.
I mitt chaffisjobb ingick daglig distribution av ÖP till tåg, bussar och filialkontor. Vid sen pressläggning blev det ofta att tågens och bussarnas avgång missades. Då var det bara att trycka på gasen i botten och hoppas på ett möte vid nästa ankomstplats. Det lyckades ofta men ibland fick man ytterligare köra några extra mil för möte med tåg eller buss.
Som omväxling mot den sedvanliga tidningskörningen kunde jag också bli tilldelad andra distributionslinjer som exempelvis:Östersund-Dorotea- Ramsele. Chauförsjobbet blev också spännande och intresseväckande genom mitt deltagande i redaktionens reportageresor.
Åtskilliga morgontimmar fick man assistera som hjälp i rotationspressen där pappersrullar till dagens tidning monterades och även div.servicearbeten skulle utföras.
Dåtiden saknade våra dagars datateknik. På gammeldags maner fick man anlita typografer och maskinsättare med flera för att sätta, prägla och ljuta tidningens matriser. Det var en stolt och yrkeskunnig kår.Jag fick lära mig prägla, svarva och ljuta matriserna.
Ö.P. gav mig chansen att kunna lära sig till yrkesutbildning inom typografi eller redaktion. Än i dag ångrar jag mitt nobb av dessa erbjudanden. Är man ung och dum så vill man bara trampa gasen i botten.
Mycket annat minnesvärt hände utöver ÖP-anställningen. Nägon gång "när anden faller på" återkommer jag i min blogg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar