Ibland händer det att vi så kallade "stenålderns tonåringar" kontaktar varandra för ett återsken av dåtidens rackartyg.Vi erinrar oss de förargelseväckande dåden till våra grannars förtret med gnidning på deras fönster av fiolhartz och sytråd som väckte ett obehagligt iriterande ljud.
Vi kunde också binda en tom plånbok med tunn tråd och gömma oss bakom buskar och träd för att se "upphittaren" hämta dyrgripen. Men då drogs tråden till vårt gömställe. Det var förargligt, men skrattretande för oss.
Vintertid lastade vi min fars transportkälke med mängder av färska snöbollar. Genom backen ned till vår järnvägsstation pangades snöbollarna på förbipasserande fönster-rutor. Det var inga hårda bollar, men tillräckligt att förargade berörda öppnade fönstren med repliken:-Förbannade satungar!.Vår hemresa blev lång och annorlunda. Vi ville slippa intriger.
TIDERNA HAR FÖRÄNDRATS. Nu skall busandet sprutas ned med spray. Stenkastning på förbipasserande bussar tillhör vardaglig rutin och att slå ned "okänd person" för att stjäla mobilen är vardagsmat jämfört med vår tids "småbus".
Vi tröstar oss med att det ännu finns JÄTTEFINA tonåringar som medverkar till en ljusare framtid.
