27 maj-07

Vi grabbar från 30-talet blev mestadels springpojkar efter avslutad folkskola, för något större intresse hos föräldrarna om vidarestudier till real och student var föga negativt.

Det väsentligaste var att ekonomiskt bidraga till familjernas hushåll, för ofta var det knapert i hushållskassan.

Mitt första jobb som springpojke blev i en charkuteriaffär i min hemstad Östersund med 12 kronors veckolön. Mina kompisar hade också den låga lönen. Vi protesterade genom att bilda en springpojksklubb(ej LO) Min chef tyckte inte om vår förening. Han kontaktade min far för att informera om våra fräcka protester, men informationen mottogs utan stormvarningar.

Mitt andra spring och trampjobb blev till min glädje mera positivt. Det var Odstens Specerier som endast låg ett kvarter från föräldrarhemmet. Lönen var dubbelt stor och chefens hjärtgodhet värmde mig. Jag kan nu även minnas honom som en Father Flanagan från filmen:"mannen som tänkte med hjärtat" med Spencer Tracy i huvudrollen.

När det var olämpligt cykelföre gav Odsten order till sonen:-Hjälp Kjell! Ta ut bilen! Kör honom med varorna till våra kunder!

Varje lördag bjöd han mig på bio och varje dag fick jag morgonfika, frukost och middag. Dessutom fick jag hjälpa till med att expidera kunderna i butiken.

Bland övriga springpojksjobb blev familjen Odstens butik den bästa arbetsplatsen. Jag återkommer från den tiden när minnesbanken öppnas på nytt.