Sprinpojkstiden

27 maj-07

Vi grabbar från 30-talet blev springpojkar efter avslutad folkskola. Något större intresse hos föräldrarna för vidare studier till real och studentexamen var ganska negativt.

Det väsentligaste var att ekonomiskt bidra till familjens uppehälle för ofta var det knapert i hushållskassan.

Mitt första springpojksjobb startades i en charkuteriaffär i hemstaden Östersund. Vi kompisar hade en veckolön på c:a 12 kronor så vi protesterade mot den låga lönen genom att starta en springpojksklubb. Min snåle chef förargade sig över vårt tilltag, kontaktade min far för information över våra fräcka handlingar, men beskedet mottogs utan stormvarningar, trots den nära bekantskapen med butiksägaren.

Mitt andra spring och trampjobb blev till min glädje mycket positivt. Det var Odstens specerier som låg endast ett kvarter från mitt hem. Lönen var dubbelt så stor i jämförelse med charkuteristens arvode. Dubbelt upp var också den nye chefens hjärtliga godhet. Jag kan än i dag minnas honom som en "Father Flanagan"-precis som i filmen."Mannen som tänkte med hjärtat" med Spencer Tracy i huvudrollen.

När det var olämpligt cykelväder gav Odsten order till sin son:-"Hjälp Kjell.Ta fram bilen och kör ut de beställda varorna till våra kunder-!

Varje Lördag bjöd den snälle chefen på bio. Dessutom fick jag dagligen morgonfika, frukost och middag. Jag fick också praktisera som butiksbiträde, vilket kändes nyttigt och lärorikt.

Jag återkommer med min innesbank från flydda ungdomsdagar.